Barnet är universums lille nomad. Det är en vandrare mellan olika världar. Du är en av dessa världar som barnet passerar igenom. Du är barnets mellanvärld. Genom en älskog bjuder du den lilla vandraren på en mjuk och varm ankomst. Från vilken värld kommer barnet? Vilka avstånd har det gått igenom innan det landar hos dig?
Barnet som stannar hos dig, växer och lär hos dig, är ändå inte ditt barn. Du kan aldrig äga en vandrare genom universum. Barnet är universums lilla hemlighet. Det är själva universum i miniatyr, i växande. Universum som tar formen av ett människobarn. Ändå kan du glömma bort detta universum under dagliga bestyrens vana och press. Du ställer krav, sätter gränser och auktoritära regler för hur detta barn ska vara ”ditt barn”. Du går i egots förväntningar, i besvikelse och desperation. Förr eller senare växer barnet bort ifrån dig. All din kärlek förmår inte konservera barnet från växandet.
Kärlek kan bara tillåta barnets växandet ifrån dig i kärlek. Kärlek är tillåtelse. Du kan inte stoppa universum att vandra vidare. Du kan inte tvinga nomaden till ett bofast tillstånd hos dig, Låt universum barnet vandra vidare. Du kanske saknar, längtar och väntar barnets energi i dig. Du kanske bönfaller och önskar ett barn i din kropp. Du kanske längtar och väntar. Fråga ditt hjärta om det vill gå i tacksamhetstårar, att kunna acceptera universums vilja.
Du kan förlåta dig själv, försonas med dig själv för meningen i existensen. Du kan försonas med dig själv för egots alla störningar, missförstånd och hjärtlösa handlingar mot barnet. Du kan försonas med dig själv för att du inte blev en kroppslig värd för universums lille nomad.
Kontakta mig om du är intresserad eller vill göra en förhandsmälan